Furuviksbarnen möter BarnensDagsGeneralen

  Walle Bergström, Johan Jansson och Gösta Nygren.

Sommaren 1942 spelade Furuviksbarnen för första gången två temaspel. I den nya cirkusbyggnaden var temat ”Tusen och en Natt” med haremsdamer och sultaner. Ute på barnteaterscenen spelades ”På seglats med Albertina”.

Under sommaren fick Furuviksparkens chef, Direktör Gösta Nygren, ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till. An offer he couldn´t refuse. Direktör Nygrens vän, Walle Bergström, var utsedd till Barnensdagsgeneral och ansvarig för aktiviteterna i Stockholm. Han. tyckte att Furuviksbarnens uppträdande skulle passa in i årets planering för barnensdagsfestligheterna i Stockholm hösten 1942. Bergström ville komma till Furuvik och titta på våra föreställningar,

Farbror Walle (som han presenterades för oss barn) liknande den franska skådespelaren Maurice Chevalier, som vi sett på film. Han var reslig och gladlynt med halmhatt på huvudet. Det var något spännande med honom, även innan han och Farbror Gösta avslöjade sina planer. Tidigare hade en del Furuviksbarn deltagit i Barnensdagsfirande i Gävle någon enstaka dag. Men nu fick vi träffa självaste Barnensdagsgeneralen från Stockholm. Högtidligt!

Inbjudan till Stockholm

För oss barn var det oerhört spännande att bli bjudna 10 dagar till Stockholm under september månad. Dessutom ordnades det så att vi fick ledigt från skolan under tiden. Bara det var ju en extra bonus. På perrongen vid Gävle Central-station delades vi upp i grupper om cirka 10 barn och varje grupp tilldelades en ledare. Och snart äntrade vi tåget förväntansfulla, fnittriga och allmänt glada. Det blev en lång, lång tågresa.

När vi äntligen kom fram till Stockholms Central blev vi emottagna av farbror Walle och någon av hans medarbetare. Vi promenerade i gåsmarsch till hörnet av Kungsgatan-Vasagatan. I en Norma-restaurant och fick vi kvällsmat. Först  blev vi anvisade platser vid bord och sedan fick vi köa i tur och ordning med bricka, bestick och servett och fick maten utportionerad på tallrik. Jag tror att det var första gången för alla oss barn att bevista en restaurant med självbetjäning.  Spännande – med nyhetens behag.

Sådana matställen fanns varken i Furuvik, Skutskär eller Gävle. Om jag minns rätt fick vi fläskkorv med potatismos. Mums för hungriga barn, Ojj vad vi åt!

Så hämtades vi med bussar och fördes ut till Skeppsholmen. Där fick vi sova i en militärförläggning med ’över- och underslafar’. Allt var främmande men väldigt skojigt. Pojkarna sov i huset bredvid oss flickor. På morgonen fick vi alla gå till marketenteriet och där serverades choklad och färska franska med ost. Efter frukost fick vi vandra över till Djurgården.

En gungig pontonbro hade byggts från Skeppsholmen till Djurgården nära färjeläget. Vi fick åka bergbana upp till toppen på Skansen och fick repetera vår föreställning på Tingsvallen. Sedan serverades lunch på Lindgården och så fick vi se cirkusbyggnaden, där vi skulle ha våra cirkusföreställningar. Dagen därpå blev vi bjudna på Skansenteater.

Vi fick se Shakespeare’s ”En midsommardröm”, där Elizaveta spelade filuren Puck. Vi satt fascinerade och tittade på ’riktig’ teater med stora barnaögon. Vi besökte också djuren på ”Lillskansen”, som liknade Furuviksparkens egen hage från 1939 kallad ”Djurens egen barnkammare”.

Dagarna gick fort förbi. Vi uppträdde på Skansen, Källhagens Värdshus, Gröna Lunds scen och i Kungsträgården. På Cirkus fick vi besök av Prinsessan Sibylla med sina döttrar vid premiären. Eftersom de fått platser på första parkett vid cirkusmanègen, riskerade de få smuts på sina kläder från galopperande hästar. Men allt verkade gå bra vid pojkarnas hästkonster.

Den upphöjda pisten som omslöt manègen hade pyntats med gröna mattor av konstgjort gräs och ovanpå lades varje eftermiddag färska blommor – astrar och dahlior i olika färger. I själva sågspånet hade Furuviks egen konstnär, Viktor Danielsson, dekorerat symboler med olika färgat sågspån, likt en Furuviks mandala. Den gav oss extra energi och glädje inför spelets början.

Varje dag var ett äventyr! 

Sommarbarnet Walle Bergström

Barnens Dag gav ut en tidskrift som hette ”Sommarbarnet”. I Stockholms riksarkiv fann jag numret just från 1942. Där skrev Farbror Walle en artikel om sin egen barndom.

Walle Bergström gick i småskolan i Gävle. Hans fröken hette Johanna Arnström Hon ordnade så att Walle fick komma på sommarkolloni. Ångfartyget Gävle förde barnen till Öregrund för vidare befordran till Gräsön. Walle själv skriver att han tyckte havregröten med nysilad mjölk, som serverades på kolonien, var ’märkvärdig’. Och att barnen fick äta precis så mycket de ville, var också väldigt ’märkvärdigt’.

1904 flyttade Walle Bergström vid 20 års ålder till Stockholm för att utbilda sig till ingenjör. 1936 fick Walle ett erbjudande av Överståthållaren Nothini att börja arbeta på Barnens Dags kansli. Ansvarig ledare var vid detta tillfälle HKH Lennart Bernadotte.

1940 – under andra världskrigets första hälft – skapade Walle Bergström tillsammans med Lennart Bernadotte våraktionen ”Mitt sommarbarn”. Alla barnensdagsföreningar i hela landet hjälpte till att samla in pengar för att kunna sända så många barn som möjligt på sommarkoloni.

1943 spelades i Furuviks Cirkus”Romerska spel” och på uteteatern ”Den förtrollade leksaks-butiken”. Då kom en ny aktion från Barnens Dag:  ”Bliv mitt sommarbarns fadder!” Där ombads intresserade att samla in medel bland vänner och bekanta och sedan sätta in pengarna i en fond för ”Mitt sommarbarn”. Åter fick vi medverka i Stockholm på samma platser som tidigare.

Barnens dagsvisan   

Melodi: Over there – Text Karl Evert

                 Åter Barnens Dag här i Stockholm har grytt

Och som förr om åren vi mötas på nytt

Föra att visa, att vi har

Barnasinnet orört kvar.

Varje liten skärv ska idag för de små

Bli liksom en ljusglimt i vardagens grä.

För ett lyckligt framtidsmål

Är vår prästkrage symbol.

Refr.

Barnens Dag, Barnens Dag

Ger åt hösten ett festligt behag.

För att riktigt glädja

De små, vi vädja

Till Edert varma hjärtelag.

Barnens Dag, vill idag

Sol och sommar oss ge över lag.

För att kunna

Oss detta unna

Måste ni nu samfält för barnen slå ett slag.

Ni på många sätt kan oss hjälpa i da´

Lotter till exempel i mängd kan Ni ta

Och vi lova Er helt flott

Rikedomens sköns lott.

Högsta vinsten är 50 tusen hos oss,

bästa niten ger samma summa förstås.

Har Ni tur och har Ni rå´

Bör Ni köpa bägge två

Refr. Barnens Dag…

Även Kungaboken, som alla bör ha

Kommer oss till godo. Beställ den ida´

Postgirot som vanligt ä´

1 9 4 3

Då den är begärlig, så bör Ni förstå

Att Ni först som julklapp i år kan den få.

Men man bör ej ha för brått,

När man väntar på nå´t gott. 

Refr. Barnens Dag …

Var den inte lätt att sjunga? Vi barn tyckte det verkligen. Och vår skönsjungande sångare, Hans-Erik Myhren, fick också sjunga in den på skiva. Jag minns refrängen än idag. ” Willard Ringstrand var kapellmästare och stod för musiken. Vid pianot: Tor Söderman.

Publikfavoriten nummer ett var fyraåriga ”Gittan”, som charmade publiken med ”Min dockepojke” , ”När jag  blir stor” och ”Vaggvisa för sin docka.

Men publikvarorit nr 2, Leif Eriksson, hade fått en ny partner – Gunilla Wisniewski. De hade en underbar duett till melodin ’Isabella’. Text: Carmen.

Kulissen föreställde ett slott med fönster i tornet.

Leif:          Ta dej i fönstret en liten kik,

                 Rosamunda

                 Vill Du bli borgfru på Furuvik

                 Leif blir din livdrabant.

                 Hundratals hästar det ska du få

                 Och så en stor elefant.

                 Blåtåget skall Du få åka på

Förtjusande trafikant 

Refr.

Rosamunda, läk mina hjärtesår

Gunilla:    Ingalunda,

                 det är nog sol och vår

Kan Du inte bättre lova

Till mig i brudegåva?

Leif:          Jo, du ska få

                 suga på

                 min slickepinne gjord för två.

Leif och Gunilla blev ett slitsamt par. 1944 följde ”Ungersk Rapsodi” i Cirkus och på utescenen ”Livet på landet”, regisserad av själve Rune Lindström. Där var de piga och dräng som skulle till stan och handla. Onkel Bräsig spelades av sångaren Hans-Erik Myhrén. 1945 spelades ”La Granda Fiesta” i cirkus och ”En sommarsaga” ute. 1946 var  mitt sista år i Furuviksbarnen. Ackompanjerade av Kremlorkesterns balalajkor spelade vi ”Kosackerna” i cirkus och ”Vår gamla stad” ute. Dessa år omfattade Barnens Dags inbjudan både Stockholm och Göteborg.

Inbjudan till Liseberg i Göteborg

Vi blev väl emottagna på Liseberg av Kapten Ekström, som då var chef. Vi fick mat och ordningsregler av chefen. . Dessutom fick vi – hör och häpna – var sitt häfte med 100 biljetter. Vi fick gratis inträde på nästan allt som var nöjesattraktioner.

Eftersom det var sommar användes utedansbanan av publiken. Lisebergs Rotunda inreddes därför till temporära sovsalar. Vi flickor kinesade en trappa upp och pojkarnas plats var på bottenplanet

På Liseberg var första gången jag såg reklam i bilder. På en stor ljustavla visades bilder, som kompletterades med tal eller sång – lovprisning av artiklarna. Vad jag minns bäst är reklamen för skor.                    

                 Med ett par skor ifrån Gyllene Gripen

                 kan man alltid vara säker på succé

                 du ska veta att Gyllene Gripen

                 garanterar allra bästa kvalitet

                 osv …

Kan det ha varit mitt intresse för reklam under 40-talet som initierade mina tankar på studier i marknadsföring och reklam 1962 vid marknadsförbundet i Stockholm? Tack snälla Liseberg och Farbror Walle!

Intressant att veta?

På riksarkivet i Stockholm kunde jag finna ekonomisk redovisning.

Behållningen av aktiviteter i Stockholm för Barnens Dag:

1942             367 905:81

1943             543 184:82

1944             442 902:19

1945             535 281:47

1946             544 973:33

Total         2 434 247:33

Då hade alla omkostnader för artister och Furuviksbarnen dragits av. Två och en halv miljon med vår medverkan i en ideell organisation. Jag känner mig stolt.

Stiftelsen Barnens Dag finns ännu idag liksom barnensdagsföreningar över hela landet. Syftet är fortfarande att hjälpa behövande barn

I Roslagens finns Barnens Ö som ägs av Stiftelsen Barnens Dag. Men där får inte alla barn plats. Sommarbarn från Stockholm fick ofta åka ut till familjer på landet för att slippa stadsluften. Särskilt under andra världskriget.

Min moster Karin (f 1907) och mamma Märta (f 1909) fick åka på koloni till Dalarna när de var små, vilket Karin bävade för varje sommar.

Traditionen är lång.

Tänk på att majblomman också säljs till förmån för barnens väl.

Fira ”Barnens Dag” med de unga!

Mitt roliga minne från Furuviksbarnens verksamhetstid.

Stockholm augusti 2009-08-03

   Kit tv     Kit som vuxen.

Se även Barnens Dag 1942 och Barnens Dag 1943.

----------------------------

Webbmaster: Lotta tummenopp lisse-lotte@danielson.be

Gå till  Startsida

Senast uppdaterad:  2009-08-05