MINNENAS LOGE

Minnenas loge är till för att du som Furuviksbarn eller gossorkestermedlem skall kunna skriva några rader om din tid bland oss. Skicka gärna med några bilder, vanliga eller digitala. Dina bilder hittar du sedan i ”Sök Arkiv”.

Hjälp oss att göra ”Minnenas loge” öppen och levande.  Beskriv och skicka dina minnen till nedanstående webbmasteradress så lägger jag in dem här. Ett annat alternativ är att du skriver något i gästboken så hämtar jag det där./Lotta

-------------------------

2011-07-04

Nu skulle Furuviksbarnen ha firat 75-årsjubileum. En minnesstund med planering av sommarens aktiviteter.

2011-02-13

--------------------------

2010-11-15

Pia tycks ännu  inte ha upptäckt Furuviksbarnens Veteranförening och vår webb.

--------------------

2010-08-18

Minnenas Loge 1951

I söndags hade vi styrelsemöte i Minnenas Loge i Furuvik. Vid fikat efteråt satt vi och pratade om våra minnen från vår tid i Furuviksbarnen. Vi pratade om den underbara sammanhållningen och omtanken som visades bland oss.

Jag kom ihåg en händelse under föreställningen på Barnteatern 1951. Jag vad med i stora flickorna och vi hade ett av de första numren i föreställningen. Vi var sena med att byta om men jag råkade vara bland de första som var klar och naturligtvis skulle jag vara i slutet av raden som dansade in. Jag skulle hoppa åt sidan för tjejerna som skulle in på scenen före mig och hoppade över ett hål i bakgrunden av scenen. På något sätt fick jag ett ben bakom mig och lyckades dra benet över en spik som stack ut där. Spiken drog upp en stor lucka på insidan av benet vid knät och jag blev sittande på backen och stirrade på luckan som sakta öppnade sig.

Arthur i musiken satt så till att han såg vad som hände och kom snabbt fram och bar mig bakom scenen. Väl bakom scenen kom Lillans mamma med en handduk som hon lindade om benet. Ni förstår nog att det inte var så väldigt många som slutförde den dansen. Men ”the show must go on”, spelet drog igång men alla hade bråttom in bakom scenen efter sina nummer för att se hur det var med mej och ge en klapp och några uppmuntrande ord. Brorsan Tommy han sprang ut och sjöng sina sånger för att snabbt komma tillbaka till mej innan han måste byta om till nästa nummer.

En löpare hade skickats ner till sjukstugan (mobiltelefoner fanns inte) för att hämta en sjukvårdare som skulle titta på min skada. Han kom flämtande efter en snabb cykeltur upp till mig och konstaterade att det bara var att skicka efter en taxi för att skjutsa in mej till lasarettet. (På den tiden hade man inte så mycket bilar som idag, alla åkte tåg ut till Furuvik). Jag kom snabbt in till läkaren och fick sy tio stygn i benet. Jag väckte väl litet uppmärksamhet i min scenklädsel på lasarettet.

Så skulle jag hem. Curt Henriksson    (Versförfattare Curt Henricsson)    och Lillans mamma som var med mej till sjukhuset ringde för att meddela mina föräldrar vad som hade hänt och att jag var på väg hem, men ingen var hemma. Var skulle dom då lämna mej? Curre kom på att kolla om ”faster” Agnes   (allas faster Agnes)  var hemma. Det var hon för hon höll på att förbereda för en födelsedagsfest för sin man Gustaf  (förmodligen 40 år?) och jag fick gärna vara där tills min mamma och pappa kom hem. Jag kunde inte ha hamnat på ett bättre ställe för hon höll på att baka kakor och bullar och jag fick naturligtvis avsmaka allt.

Min mamma och pappa då? Jo dom var på väg ut till Furuvik på cykel och kom ner i Parken vid finalen av föreställningen. Den gången blev Furuviksbesöket mycket kort. Telefon till lasarettet för att be att jag inte skulle skickas hem innan mamma och pappa hade hunnit hem, men vi hade redan hunnit åka därifrån. Hem kom jag i alla fall så småningom.

Det jag minns mest från den händelsen det var farbror Johan med tårar i ögonen och alla kompisar som försökte trösta och uppmuntra mig. Varje gång när jag ser mitt ärr på benet kommer jag ihåg alla mina Furuvikskompisar och alla ”tanter och farbröder” som tog hand om oss i Furuvik. En olycka blev till ett kärt minne. Tack alla!

  Farbror Johan

Jill (Andersson) Lindström.

--------------------------

2010-05-27

Jag är i Polen nu på en av de 3 största cirkusarna här. Cyrk Europa heter den. Jag har det kanon bra här, mycket fritid och mycke show. Vi uppträder på över 200 ställen i Polen från mars till november. Vi flyttare varje morgon och uppträder varje kväll. Jag gör swingtrapets och vertikal tyg blandat med volter och akrobatik.
Det bor mycket folk i polen, och många går på cirkus. Det är ritkgit härligt. Just nu står vi några dagar på olika ställen runt om i Warszawa, som förövrigt är jätte fint, men just nu är det mycket vatten översvämningar och kommer att bli epedimi av något slag. Man kan inte dricka, eller duscha ur kranvattnet, sandsäckar samlas och människor springer för att lägga säckar med sand på stora vallar. Flera Vallar har spruckigt och dagis och skolor ställs in. Cirkusplatserna blir bara leriga och fulla med vatten. Detär obeskrivligt, man måste nästan vara här för att förstå. Jag vet inte vilka bilder de visar i TV, men det är katastrof här på vissa ställen runt om Floden.
Igår var jag på besök på en annan av de 3 största cirkusarna här Cyrk Korona. jaag skickar även bild därifrån besöket!
Jag bifogar lite bilder från Cyrk europa, samt ett nytt youtube clip, tänkte att det kunde vara kul för furuviksveteranternas hemsida, nu när de inte kan uppdatera om furuvikscirkusen.=(

http://www.youtube.com/watch?v=JOD4Jmm_ris
 
Mvh David

--------------------------

2009-11-01

Senaste nytt från David Hammarberg

--------------------------

2009-11-01

Läs om David Hammarbergs dramatiska äventyr i Danmark under 2009.

--------------------------

2009-08-17

Som svar på Lillan och Lottas "Vi vill verkligen tacka Alla, ingen nämnd och ingen glömd..." under Lillans sammanfattning nedan " inkommer följande svar:

Nej nej ...det är ni som ska ha TACK från oss alla....det är helt fantastiskt, det ni två energiska tjejer gör!!!
Jag hoppas att ni får fler album - foton - historier - brev - mail - samtal m.m. m.m.  från "gamla" furuviksbarn. På så sätt får vi åter tillgång till  vår barndom... För man har ju glömt en del...!! Jag har märkt att när vi träffas och pratar om våran tid som Furuviksbarn och allt som hände under föreställningarna - MELLAN föreställningarna !! - och på våra resor osv....ja, DÅ kommer den inbyggda "datan" i huvudet igång och kommer ihåg!!!  Man blir ju sååå glad och lycklig över den fantastiska barndom man fick...tack vare alla vänner.. Farbror Johan - Bodo - faster Agnes - tant Emy ja, jag kommer ihåg så mycket se´n vi började prata  om allt...(jag var ju med och hjälpte lite till 25-års jubiléet) och farbror Karlsson med chimpanserna.. tant Evy och tant Greta med bruna pudeln som sydde våra kläder...farbror Muhr..Conny ..Farbror Gideon..snälla tjejerna på Gästis som lärde oss att ost på mackan blev jättegod med senap på!!! Hela familjen Nygren var man ju lite blyg för...men tack och lov var dom så underbara så blygheten släppte och nu är alla minnen från den tiden varma och alldeles alldeles underbara!!!
 
Stort Tack för att ni är SÅ DUKTIGA och ENVISA och ROLIGA ....ni får oss att få en bit barndom tillbaka!!!
 
Bamsekramar från Birgitta Bergström (f.Öhman) 

Lillan sammanfattar första året efter Furuviksvateranernas hemsida (2009-08-12).

--------------------------

2009-08-11

Se i nedanstående länk vad som hände efter  P4 Radio Gävleborgs serie om Furuviksbarnen.

Radio Gävleborg, P4  (86-åriga Gunnar berättar)

--------------------------

2009-04-23

Lisse-Lotte!

Har ju lovat skriva ner texten, som jag minns den till speedwaykisen och den får du nu.

Jag kan ha lagt till och dragit ifrån, men substansen är riktig. Den står jag för.  

Att jag minns den här texten, har jag ingen bra förklaring till. Om möjligt för att jag tyckte den var så rolig att sjunga.

Det var klös i den.

Du ville ju, att jag skulle skriva några ord, om hur den här låten kom till. Det kan i och för sig också vara det som

gör att jag minns den.

Berättade för dig, att Hamme kom till mig dagen före premiären.

Jag hade då naturligtvis någon text och melodi, som jag tränat in. Den var säkert tråkig. Jag minns inte.

Hamme sa ändå dagen innan: "Inte fan Snoddas kan du vara speewaykis med den där tråkiga texten och melodin. Jag går hem och skriver en ny låt åt dig inatt".

Resultatet blev detta. Denna låt hade jag glädje av hela sommaren 1953 och jag minns den fortfarande som rolig.

Det var drag och klös i den. 

Text till ”Speedwaykisen ångar in på gården…” – Vår lilla show i cirkus 1953

Melodi: Vårat gäng.

Här är grabben hela dan

90 knutar genom stan.

Högsta fart i rök och damm

det är melodin.

Spätta hade jag där bak

hon gick hem när morsan kom

och sa hon ej tyckte om

knuttar och sånt där.

Tänk dom skäller jämt och gnäller

bråkar eller tårar fäller

när det gäller knuttarna och våra åk.

På mopeder hasar fram

gör blott tanter och små lamm.

Högsta fart i rök och damm –

det är melodin.

Tänk dom skäller………

det är melodin./Leif Andersson - alias SNODDAS

--------------------------

 2009-04-04

David Hammarberg här!
 
Ett nytt år och en ny säsong har startat för de flesta cirkusar runt om i Europa. Nu när det är finanskriser runt om i världen, är det säkrast att jobba i Skandiavien.
Jag sökte jobb på ett flertal cirkusar och skickade min dvd till olika shower och fick ett 6 månaders kontrakt i Norge på Cirkus Zorba. (Zorba som från början bara var ett hundnamn är nu en hel cirkus)
Jag har köpt mig en bil och fin husvagn samt en hund som sällskap. Hunden är valp än så länge men mycket smart och träningsvillig så jag har redan gjort ett och annat cirkusnummer med honom.
Att ha egen bil och husvagn är så skönt med friheten att ha kunna köra omkring och sedan ha en husvagn för sina privata grejer  och som man vet är fräsch och fin.
 
Här i Norge har jag haft premiär den 2 april och det gick kanonbra! Jag var med i norska tidningen dagen efter och har redan fått flera vänner. Showen är riktigt bra och det är unga fräscha duktiga artister från England, Lettland, Norge och Ungern.
Jag framför två luftnummer ett i tyg och ett i swingtrapets.
Här är lite bilder!
Mvh David Hammarberg

   

--------------------------

 2009-03-29

Jag var på årsmötet i lördags...Va´härligt det var att träffa några "gamla" Furuviksbarn!!!! Tack för goda mackor och kaffe... Tack för glada ansikten..att ha fått vara Furuviksbarn är det bästa som har hänt mig under min barndom....Och det har verkligen hjälpt mig under min "resa genom livet". Det ska bli skoj att hjälpa till med 25-års firandet i sommar...
Birgitta (f.Öhman) Bergström

--------------------------

 2009-02-06

--------------------------

 2009-01-30

Jag vill särskilt hänvisa till  länken för Kit Astingers bilder från återträffen 1985 i samband med 50-årsjubileet.

Kit.

Nostalgiträff för gamla Furuviksbarn inom 50-årsjubileum 1985

Det är underbart att låta alla få ta del av dessa bilder. Snälla, har du något bidrag - skicka in detta!

Lotta

--------------------------

2008-12-18

Tomas Lönn skickade bilder från Cirkusbranden 1994 och berättade att han var medlem i Veteranföreningen. Jag frågade honom då om han också varit Furuviksbarn och fick följande svar:

Nej tyvärr jag vart aldrig med i FB, fick sitta på första bänken hela somrarna å titta på som infödd furuviksunge. Jobbade under 70-talet som säsonganställd, blev fastanställd 1981 och fick genast uppgiften av Lasse att sköta ljudet åt F-barnen samt hjälpa Bodo på höjden med trapetser och stag, och det har jag gjort sen dess.  I nuläget hjälper jag Camilla med det. Var också med Bodo och barnen på deras turnéer under 80-talet till Västerås, Gröna lund etc. Var även med när Bodo och Länsmuseet gjorde Cirkusutställningen 1981.  Det är mig som Bodo sminkar till Clown i bildserien som instruerar barnen hur man blir Clown under utställningen. Har även jobbat med Nina, Gun-Britt,  Petter, å nu med Camilla.

Ja varför är jag med i föreningen? känner mej som en katt bland hermelinerna om jag får skämta. Det var Bibbi Berntson ("Johans" Jansson's dotter) som sa åt mej att gå med -83 tack vare mitt engagemang via jobbet men då blev det aldrig av. Sedan övertalade Petter mig att jag skulle var med i föreningen. Och så blev det så nu är jag stödjande medlem i "bakgrunden". Det har blivit många upplevelser och minnen och många bilder har blivit tagna på jobbet. genom åren / Tomas.

Lottas kommentar: Ja tänk så många oumbärliga hjälpredor som har funnits bakom kulisserna. Det är oerhört viktigt att inte glömma bort dem som "ser till att maskineriet" fungerar. Tur att vi har Tomas och alla hans kollegor.

  Tomas, Kurt och Daniel.   Sven, Stefan och Pontus.   Janet Thelberg och Siw Hagel.

--------------------------

--------------------------

2008-12-16

Hej Jill !
TILLFÄLLIGT SLOG JAG UPP FURUVIK PÅ DATAN, DET VÄCKTE GAMLA MINNEN FRÅN 1944-45 TIDEN MED GILBERT - JEAN HOUCKE CASI - BODO- OCH FÖRSTÅS MIN MAMMA MICAELA BUSCH SOM VAR BRA KOMPIS MED GÖSTA NYGREN.
JAG RED VOLTIGE MED MIN HÄST MAX. TURNERADE MED FURUVIKSBARNEN - EN AV HÖJDPUNKTERNAR VAR NÄR
JAG FICK EN BLOMSTERBUKETT FRÅN PRINSESAN DESIRE´ SOM SATT I KONUNGALOGEN PÅ CIRCUS I STOCKHOLM. JAG HÅLLER FORTFARANDE PÅ SOM ARTIST - ILLUSIONIST OCH UTBRYTAR NUMMER.
LYCKA TILL MED "MINNENAS LOGE"
HÄLSNINGAR
PAUL

Mer info

Det var en gång.    Paul, escape from burning rope 2008, Berlin.    Paul och Max. (Det är Paul som illustreras i filmen och som vi nu har upptäckt)!

--------------------------

2008-09-30. Jag heter David Hammarberg och var furuviksbarn i 6 år, från sommaren 99-04. Jag älskade att uppträda och älskar det fortfarande. Efter mina år i Furuvik fortsatte jag träna på cirkusgymnasiet i Gävle. Jag fick pröva på mycket olika discipliner och hade massor av kunskap med mig från Furuviksbarnen där jag var både jonglör, enhjulings-cyklist, akrobat och luftakrobat. jag uppträdde en del själv på mindre evenemang och kalas med jonglering, eldshow och enhjuling men jag tyckte luftakrobatik var roligast men svårt att rigga och det behövdes mycket rekvisita och stort ansvar. Jonglera och cykla kunde man göra nästan överallt.
 
Drömmen för mig har alltid varit att jobba på en riktig cirkus. Redan i Furuvik hade drömmen börjat, där fick jag uppträda mycket och jag fick lära mig både tekniskt inom olika discipliner och även alla praktiska saker gällande t. ex. kläder, musik och  koreografi. Vi hade Gun-Britt Hedblom som tränare och ansvarig ledare. Jag kände största respekt inför henne och hon skötte rubbet. Jag lärde mig mycket gällande; tider, strumpor, smink, kalsonger, tuggummi och scennärvaro m.m.
 
Drömmen fortsatte både efter furuviksbarnen och gymnasiet. I gymnasiet fick jag 2 stipendier, pengar att använda till fortsatt cirkuskarriär. Precis som jag har drömt om.
Jag köpte egen rekvisita och började söka jobb på allvar. Skickade flera videos med mina cirkusnummer till olika cirkusar och fick delta på ett flertal evenemang, invigningar och festivaler. Jag började resa mer och visa upp mina nummer både utomlands i Sverige.
 
Just nu jobbar jag på svenska Cirkus Wictoria här i Sverige där jag framför två av mina luftnummer samt ett nr med dresserade getter och en ponny. De är inhyrda från Cirkus Olympia som enbart jag framför.
 
Just nu lever jag min dröm som artist och kallar mig Dejvid på scen. Jag har en egen hemsida som ni gärna får ta en titt på www.flyingdavid.com.
Jag reser, uppträder och jobbar med det jag älskar. Det är superspännande och roligt, men samtidigt ensamt och ibland enformigt fast charmigt.

      Se Furuviksbarn som blev artister.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2008-08-30. Tänk vad man kan hitta när man ska städa hemma, och vad lätt det är att man glömmer skräpet och dammtussarna när man börja läsa. Jag hittade mitt gamla poesialbum som jag fick av min mamma när jag var liten. Poesiboken är klädd i blå sammet och har vackra mässingsbeslag med pärlor i hörnen och en fin fyrklöver också med en pärla i mitt på framsidan. Naturligtvis måste jag ju läsa fast jag läst den tusen gånger förut. Det finns så mycket i den här poesiboken, så många Furuvikskamrater har skrivit i den. Kan inte räkna upp dem alla, men vill i alla fall dela med mig av några.

Texten nedan har  Tant Agnes skrivit. Inte kom jag ihåg att jag varit trollpinuppa, flugsvamp och uggla i mossen…. Ja ja det gamla minnet….

Vill i alla fall dela med mig av mina fynd.

”Lilla Elisabeth

Du näpna prinsessa i Rida, rida ranka

Ett svenskt litet troll i vårt grekiska spel.

En geischa, en askunge och i Bongo Bongo

en liten niggertös med liv och själ.

Du var Teaterbåtens minsta primadonna

och i Cirkuskarusellen Kalle P´s moatjé.

Men fast dina roller varit många

Så var det din lek vi ville se.

I fjol var du älva och trollpinuppa,

flugsvamp och uggla bland ugglor i mossen.

Och i ”Vår lilla show” en liten Ulla

som åkte med Bellman i guldkarossen.

I år är du den gladaste Glada Änka

som väl någonsin någon Danilo kan tänka.

Och i ”Lotta på lyckan” där är du Lotta

som styr och domderar över alla måtta.

Men somrarna fly undan och åren de gå

Och du blir stora damen men jag hoppas ändå

Du har barnasinnet kvar och alltid förblir lik

Den trallande lilla tösen från Din barndoms

Furuvik

Tant Agnes

Furuvik den 19 juli 1954”

Elizabth Lillan Hägglund

Fler länkar från dagboken:

Nr 1  (från Hamme)         Nr 2          Nr 3  (från Gunilla Eriksson)   

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2008-08-15. Hur det började för min del? Min lekkamrat Lillan hade varit med några år och jag fick följa med på de spännande repetitionerna på Folkets Hus för att se på hur det gick till. För mig var det som att vara i en sagovärld och se de lyckliga barnen träna sång, dans och göra volter. Så av en händelse när någon skulle öva in en sång och kom litet fel i takten kunde jag inte låta bli att sjunga med  för att "hjälpa till” och plötsligt blev JAG tillfrågad om jag också ville vara med. Lyckan var obeskrivlig och jag minns att alla nya blev tilldelade vita nya gymnastikskor. Jag ville inte ha fräscha skor som avslöjade att jag var ”nybörjare” så jag gjorde mitt bästa för att gnida in dem med damm. Tyvärr var överdelarna blanka varför mamma utan svårighet direkt ”tvättade” dem åt mig till min förtvivlan. Jaa, livet var hårt redan vid 7 års ålder.

Ett viktigt minne är en sommardag 1953 (tror jag) då Alice Babs skulle uppträda i parken och hälsade på oss Furuviksbarn i logerna på sommarteatern. Det var ibland snabba byten mellan olika nummer och jag minns att hon hjälpte mig knäppa i ryggen. Jag tyckte hon var underbart rar med sitt soliga leende.

Jag minns också när vi under några år fick vara en vecka på bl.a. Barnens Ö. Det var jättespännande då även gossorkestern reste med oss och vi hade "släng" med varandra. Mycket oskyldigt (tror jag) men vi behövde bara nämna "Barnens ö" till varandra för att det skulle pirra förväntansfullt i magtrakten. Dessa somrar var lika spännande som "Fem-böckerna" som nästan alla läste. Varje dag efter badet spelade vi Monopol och det var en ära att lyckas få vara med bland de tillåtna maximala spelarna.

"Lotta tummenopp "(Lisse-Lotte Danielson) tillsammans med Lillan förstås!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2008-08-01. Jag står utanför ”småflickornas” loge bakom barnteatern. Det regnar. Jag tar ett djupt andetag……. Liljekonvaljer. Samtidigt kan jag känna den där speciella doften den röda jorden gav ifrån sig vid regn. Någon hojtar: ”Samla ihop kläderna och spring ner till cirkusen, men hoppa inte i vattenpussarna”. Det var ju så roligt, men mindre roligt att tvätta kläderna åt oss. Tänker också på alla otäcka spökhistorier vi berättade i den här logen när det åskade och blixtrade. Vi satt under bordet.

I dag har Furvuksbarnens Veteranförening hyst in en hel del kläder, föreningspapper, utställningsmateriel texter och en massa bilder. Vilken guldgruva. Synd att allt detta håller på att bli bortglömt och ”lagt i malpåse”. Var är alla Furuviksbarn som borde sitta här utanför med sina ”ohhh”, ”men kolla det här”, ”har du sett”, ”minns du det här”, ”oj, såg vi ut så där” med flera kommentarer.

Jag tar en kamerapromenad genom parken. Du minns väl Barnteatern med logerna, stallet, Kaptensgården, kontoret, Tivolit och inte minst Cirkusen. Du kan säkert också känna alla dofterna; liljekonvaljerna, sågspånsdoften från cirkusen, dofterna från stallet och djurhuset. Följ med mig genom parken, känn och minns.

Furuviksparken är ju om- till- och nybyggd numera. Trots detta finns det en själ i parken som ingenting av detta kan rucka på.

Vi alla furuviksbarn är den del av den själen…………...

  Elizabeth ”Lillan” Hägglund

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Webbmaster: Lotta tummenopp lisse-lotte@danielson.be

Gå till  Startsida

Senast uppdaterad:  2011-07-04